Jag är en periodare!! Helt sjukt men här kommer ett nytt försök att blogga..
Tänkte försöka ge dig en uppdatering av vad som har hänt sen sist...
När jag skrev sista gången så var det bara lite drygt 2 veckor kvar till vår lille bebis skulle födas. Det var två ganska intensiva veckor då mannen jobbade båda natt och dag och jag skötte all markservice. Kanske var det bra för då gick tiden snabbt och nervositeten hann inte byggas upp för mkt...
Så kom då dagen då "det lilla monstret" skulle ut. Var supernervös men hade ändå sovit rätt så bra på natten. Var super hungrig på morgonen men vad hjälpte det, ingen föda sen midnatt. Ett halvt glas vatten fick jag lov att dricka på morgonen men det skulle oxå innehålla nån jäkla magmedicin så det kunde ju kvittat!
Kl 7 stod vi utanför förlossningen på ryhov och ringde på klockan. Vi blev insläppta av nattpersonalen som visade oss till ett rum där vi skulle få vänta.
Efter bara några minuter kom en barnmorska och en undersköterska för att sätta nålar och kateter.
Fy fasen vilken slang de skulle föra in i urinröret! Blev jättebervös och livrädd för den, kan man ju skratta åt såhär efter för det gjorde inte ett dugg ont som tur var. Därefter följde väntan... Vi var lite fnitternervösa både sambon och jag.
Sen kom de till slut och sa att det var dax! Jag rullades iväg i sängen, kändes ju väldigt skumt att ligga där och bli ivägrullad när man inte är sjuk... Men bm tyckte att jag skulle njuta av att bli ompysslad lite.
Väl inne i operationssalen fick jag rulla över på en ny säng och diverse sladdar och grejer kopplades på min kropp! Alla var mycket snälla och måna om att jag skulle må bra och inte vara rädd. De förklarade ingående vad som skulle ske.
Fick lägga mig i fosterställning när de skulle lägga ryggbedövningen och det var ingen skön upplevelse. Kunde knappt andas och det kändes som jag skulle spricka vilken sekund som helst! Blev oxå orolig att den lille där inne skulle bli helt mosad...
Narkosläkaren hade svårt att sticka mig och de började tom prata om att söva ner mig. Usch då kände bara nä inte söva. Jag vill ju vara med och vaken!! Efter andra försöket så så lyckades han till slut och bedövningen sprutades in!
"Säg till om du börjar må dåligt" sa en usk till mig. Jag hann knappt känna efter så mådde jag så ohyggligt dåligt, trodde jag skulle dö där på bordet!! Men så fick jag nåt medel som stabiliserar blodtrycket så sen mådde jag bra igen.
Jaha tänkte jag efter en liten stund, ska de inte börja snart?.. Och då hörde jag bara ett gallskrik!!! Den lille var vansinnig och gastade för kung och fosterland!!! En sköterska kom fram och visade knytet! Vad är det för nåt frågade jag, hon tittade efter och visade, " en pojk". Det "lilla monstret" var en fin alldeles blå liten pojk!
Sen gick hon iväg till ett angränsande rum och tog med sig sambon som fick klippa navelsträngen och se så allt var bra! Nånstans i sorlet hörde jag läkaren säga att det var tur det blev kejsarsnitt för den lille hade navelsträngen tre varv runt halsen, så det hade kunnat sluta illa...
Puh kände jag då! Vilken tur jag följde magkänslan!
