Ligger i sängen och funderar över dagen och livet... Tänk vad saker förändras, innan kunde man göra tusen saker på en dag och ändå känna att man kunde göra lite till bara tiden fanns! Nu kan man göra lite om bara orken finns... Tänker på min kära vän Lisbeth som verkligen är en kämpe och som stretar varje dag med att orka göra saker... Själv är man gravid och stånkar och stönar och pustar och vilar... Är förbannad över att man inte kan göra lika mycket och fort som för bara några månader sen men man härdar ut och kämpar på för man vet att det är på övergående!! Hur frustrerande det än kan vara så vet man ändå att det blir nåt bra i slutändan att man får sin "belöning"...
Jag undrar vad får människor som Lisbeth och andra att härda ut?... Vad driver dem och vad är deras belöning?...
Antar att de orkar för att de måste?.. För att det finns inget annat alternativ... Men vad jag beundrar dem som inte gömmer sig bakom en sjukdom eller ett rörelsehinder eller vad det än må vara!!! De är sanna hjältar och inspirationskällor till oss alla! De ser möjligheter i allt, inte hinder! De kämpar på och klagar inte!! Visst ibland har de en dålig dag, som vi alla men över lag så lever de livet efter bästa förmåga!! Heja er!!! Kämpa på!! Även om det ibland kan kännas tröstlöst så ger allt kämpande sin belöning!!!
Här är förresten dagens magbild! V 36+5.
Har ju missat att uppdatera... Men bebis ligger i säte vilket innebär att jag får välja mellan kejsarsnitt eller sätesförlossning.. Pest eller kolera!! Vad väljer du?...
Var inne på sjukhuset i måndags för ett vändningsförsök men det gick inte!! Envis rackare där inne!! Efter mycket funderande bestämde jag mig ändå för k-snitt... Så 6/9 blir det bebis! ❤ Konstigt...
Men jag hoppas fortfarande på att det lilla monstret vänder på sig så att jag kan föda på vanligt sätt!! Nä nu går ögonen snart i kors!! God natt!!




